Golden Shit 1


Yangon, eller Rangoon. Myanmar eller Burma. Huvudstaden heter i alla fall Nay Phi Taw sedan 2005 da en astrolog pa ett mystiskt satt lyckades overtala generalerna om att det var bast.

Manniskorna lever som de alltid gjort. Mannen bar saronger, tedrickarna samlas vid barnstora pallar och bord ute pa gatorna for att titta pa engelsk ligafotboll. Ibland tar de en ol, och till skillnad fran indierna och deras honungslikor, haller de garna ner en skvatt whisky i olen.

Moderniteter som wifi, Donken, 7Eleven, mobiltelefoner och bankomater har annu inte kommit hit. Vill man vaxla till basta black market kurs ar det nya, helt ovikta 100 dollarssedlar som galler. Banknya sedlar som affarsmannen sedan koper upp och anvander om de ska kopa en bil eller nat i den stilen. Daremot kan Yangon stoltsera med en 2000 ar gammal zedi/stupa i en rondell i centrum.

Efter dagar av intenstivt dammigt och svettigt Yangoonande kan det vara trevligt att aka ut pa landet som omvaxling. Satta sig i en obekvam buss med oppna fonster…dels fungerar de som AC, dels som spottkoppar for alla som maste spotta ut det roda betelnotsspottet. Rakar man hamna bredvid en munk blir man bjuden pa en betelnot (dvs, krossad not, nagot annat, lite vitt kladd inlindat i en lov). Munkar gillar ocksa att lyssna pa Ipods, bade Bob Marley och Michael Jackson gar hem.

Alla, munkar, buddister, hollandskor och och jag, gillar ju att besoka sevardheter som Golden Rock och Buddha World: Bago. Har man mer tid finns det fler stupor att se, nya stader att dricka te i, stigar att vandra och sjoar att simma i.

Vill man smalta in som utlanning ar det ju sarongen som galler, for bada konen. Dricka te, ol med whiskey, tugga betelnot och spotta ut genom bussfonstret. Vill man inte bara passa in utan blir riktigt snygg i burmesernas ogon ska man dessutom dutta pa Thanetkhar. Egentligen ar det en skyddande limedoftande ansiktsmask. Men man kladdar pa den beigegula smeten lite har och var i ansiktet och gar sedan omkring med det hela dagen. Myanmarskt smink med andra ord.

Hollandskor som resesallskap kan vara mycket empatiskt och trevligt. Nar vi skramlade fram over det burmesiska landskapet, fagra i vara ansiktsmalningar, sa hon att det kandes som att vara hemma. Utanfor fonstret var landskapet platt och boljande gront. Nagra enstaka hus har och dar. Kanaler som leder vattnet ut pa falten. Istallet for vaderkvarnar fanns zedis/stuporna. Alltid i guld, hogt uppstickande, lite buckliga toppar, blandar de askadarna pa langt hall.

”De ser ut ungefar som en nar en hund bajsat”, sager Hollandskan. ”Stuporna ar som sma hogar. Fast i Guld.”

Golden Shit


En tanke om “Golden Shit

  • Linda

    Hej Linda!

    Jag har så mycket frågor till dig angående din resa med Rosa bussarna. Skulle du kunna skicka ett mail till mig med den mailadressen jag kan nå dig på?

    Tack.

    Linda

Kommentarer är stängda.