It’s sticky


På Sri Lanka kör man verkligen de vänsterstyrda bilarna på vänster sida, till skillnad från Myanmar. Man tittar på Cricket World Cup, dricker te och äter curry. Många pratar engelska, utan att man för den sakens skull behöver förstå vad de säger.

Många besöker Sri Lanka för strändernas skull. Långa varma röda stränder med plastpåsar och annat skräp lite varstans. Strandförsäljarna är få men alla lokala vill prata med just dig. De ställer alltid följande frågor, i samma kronologisk ordning.

– Your country madame?
– Whats your name?
– First time in Sri Lanka?
– Are you married?
– But where is your husband?

Orkar man inte svara utan säger ’No Thanks’ när de säger Hello Madame blir de oerhört förolämpade.

För att inte tala om de tyska hotellgästerna. Som lägger ut handdukarna och paxar sin solstol utan att ligga i den hela dagen. Nåde den som rubbar deras regler. Då skäller de minsann, på tyska. Praktiskt att inte kunna engelska om man inte vill prata med lokalbefolkningen.

Vissa turister söker sig även annorstädes på ön. Ella och Kandy är två orter uppe i bergen som erbjuder sevärdheter som Temple of the Tooth till exempel. För tio dollar kan man se en replika av en av Buddas tänder (I Singapore har de en annan tand, där är det gratis). Det finns även en elefanthem för övergivna elefanter. Man antar att en del av deras extremt dyra inträde bekostar deras elefantsjukhus vars tjänster är gratis för alla elefanter på ön.

De varma dagarna gör kläderna svettiga och bussäterna klibbiga. Damm och avgaser fastnar på huden. Myggorna, som oftast inte har malaria eller denge, klänger sig fast vid ens anklar och ben. Riset kladdar fast i gladpacken som man får lunchlådan serverad i, allt kladdar och fastnar i Sri Lanka. Även vissa turister.

– It’s Sticky, som Belgaren sa efter fyra månader på samma hotell.

fur-elisej.jpg

Brödbilens truddelutt är Fur Elise.

taxfreej.jpg

Här kan man köpa tvättmaskiner i taxfreen minsann.