Jah-Mekka: Out of many. One love.


Att resa till Jamaica kan upplevas väldigt jamaicanskt, men det behöver inte vara så.

De flesta turister som besöker den karibiska ön gör det antingen genom att bo på all inklusive-hotell eller genom att anlända med ett kryssningsfartyg. I båda avseendena möts besökarna av en vacker värld, turkost vatten, vit sand, färsk frukt i drinkarna och behaglig musik.

Att resa till Jamaica reguljärt och leta reda på små guesthouses utan pool, säkerhetsvakt och all mat inkluderad, är en helt annan resa.

turiststrand

På den resan kan man besöka Negril. Hippiestranden upptäcktes på 70-talet av frisinta besökare som gillade rastafarins kultur och livsstil. Idag har stranden vuxit upp och hamnat i medelålderskris. Stranden är lika vit som havet är turkost men längs med kustremsan har hotell, butiker, barer och restauranger tagit över.

rasta

Befriande nog finns några ställen kvar som håller måttet av det genuina jamaicanska på stranden. De är ruffiga, byggda av bråte och utan el skänker stearinljusen ett vackert sken. Personalen glömmer att laga och servera mat till gästerna. En servitör går runt med en gammal bärbar CD-spelare och vill att gästerna (i väntan på maten som aldrig kommer) ska lyssna på hans reggaemusik och köpa hans skiva.

jerk night

En annan bar spelar lokal reggaemusik när solen seglat vidare mot Centralamerika. Lokala rastafaris och turister dricker nationalölen Red Stripes och gungar med i rytmerna. Vid baren sitter ett par turister från Etiopien. Några rastas i närheten blir uppfyllda och glada. De hälsar ”respect”, ”peace and love”.  Inom sin religion, rastafarin, är Etiopien ett heligt land. Det är platsen att vallfärda till, återvända till sina rötter i Afrika. Slippa påhoppet av den vita mannens slaveri. Frälsaren heter Haile Selassie och alla rastafaris vet inte till sig av lycka när de får träffa turister som kommit på besök till deras land från den heliga vaggan. Det etiopiska paret är inte särskilt imponerade. De är själva judar och förklarar sakligt att Halie Selassie även kan uppfattas som en hänsynslös kejsare som bidrog till en fruktansvärd hungersnöd på 70-talet. På grund av den auktoritäre kejsarens handlingar svalt många etiopier ihjäl medan han försåg husdjur och rika människor med överflödig lyx. Alla rastas runt bardisken blir förvånade och vet inte hur de ska förhålla sig till den informationen.

väntar

Det jamaicanska Jamaica upplevs bättre uppe i bergsbyarna eller vid de små fiskestränderna Treasure Beach med omnejd. Där tillhör rastas en minoritet och de flesta invånarna bemöter turister som människor och inte som pengamaskiner vilka ska ”få igen för alla vitas ofog genom århundradena”. De går i kyrkan på söndagarna, jobbar med att fiska eller bruka jorden. Många har små butiker, kollektiv för att skapa hantverk, föder barn tidigt och medan männen drar till Kingston eller Negril för att tjäna pengar stannar de ensamstående kvinnorna kvar och sliter för brödfödan.

Marinerad och grillad fisk eller kyckling tillagas i gamla oljekärl och säljs längs med gatorna, med bönor och ris som tillbehör. Till frukost serveras ackeefrukt med saltad fisk och dumplings som påminner om friterade sconesbollar.

frukost

Jamaicaner är över lag mycket stolta över sitt land. Genom århundradena har alla från ursprungsindianer till västafrikaner men även skottar, irländare och kineser hittat hem på ön. Landets motto är ”Out of many. One love”. Inte ens Bob Marley med sin låt ”One love” har dock lyckats minska kriminaliteten. År 2005 toppade landet statistiken över flest mord per capita i världen.

Jamaicanerna kämpar för att höja sin levnadsstandard och att minska analfabetism, barndödlighet och brott. De kämpar för att hitta näringar som inte bara går ut på att tjäna pengar på turister eller exportera cannabis. De undrar om vi pratar tyska i Sverige eftersom alla andra i Europa gör det, hur vädret påverkar oss hemmavid och om vi också har kokosnötter i trädgården?

Det går att resa till Jamaica utan att uppleva landet, men det behöver inte vara så.

sunset